Sveriges stämma i världen
Nu svarar Sverige på kommissionens brev och så här ser svaret ut. Mittåt, Sverige svarade redan i slutet av november, men den handläggare som hade min skrivelse på sitt bord hade tydligen annat att göra och tog dryga tre och en halv månader på sej att skicka mej en kopia. Det är ett tämligen intetsägande brev som huvudsakligen består av information om hur Sveriges system fungerar. En väsentlig punkt är dock att Sverige helt och hållet lägger skulden för EU-tjänstemännens problem på det faktum ”att det i det gemensamma sjukförsäkringsssystemet verkar saknas mekanismer som tar hänsyn till och kan hantera faktureringen av schablonkostnader” och inbjuder kommissionen till en fortsatt diskussion utifrån den utgångspunkten.
Sagda punkt förefaller mej som totalt nonsens; exempelvis den avgift man betalar för ett belgiskt allmänläkarbesök är också schablonmässigt bestämd. Problemet ligger som vi alla vet i att det gemensamma sjukförsäkringssystemet inte kan hantera de ockerpriser Sverige tycker är lämpliga att ta ut.
Skrivelsen hänvisar också till rättsfallet Ferlini, vilket förstås är högintressant eftersom det utgör grunden för min ansökan till alla landstingen. Olyckligtvis förstår jag bara en enda sak av skrivelsens två hänvisningar till det rättsfallet, nämligen att antingen jag eller skrivelsens författare inte begripit ett smack av vad det går ut på.
Som en opportunisk infektion kommer några timmar senare SKL’s svar på min påminnelse, där dom ännu en gång totalt undviker att beröra sakfrågan och i stället kraftfullt meddelar att dom tänker följa de fortsatta diskussionerna mellan regeringen och kommissionen (socialdepartementet hade tydligen glömt bort dom också). Tack, tack.
Eftersom hela diskussionen mellan mej och landstingen/SKL/regeringen ända från början av denna sorglustiga story varit dysfunktionellare än en genomsnittlig familj i en pjäs av Lars Norén ger jag härmed upp. Jag tänker nu sammanställa i en trevlig, lugnande tabellform vad jag gjort och vad jag fått för reaktioner och översända hela alltet plus alla dokumenten till den del av kommissionen som följer den anmälan om fördragsbrott som jag gjort. Och sedan får vi se om den gitter ta upp fallet.
Postat i:allmänt | Lämna en kommentar
Gott Nytt År
Som mer cyniska människor kunnat misstänka har inget enda landsting brytt sej om mina förtydliganden och krav på grundläggande läsförmåga.
En liten ljuspunkt i det allmänna administrativa mörkret är att socialdepartementet utlovat en reaktion ”inom några veckor” räknat från början av december; de har nämligen fått följande intressanta brev från kommissionens administrativa generaldirektorat som dom tänker besvara. A suivre…..
Postat i:allmänt | Lämna en kommentar
Efter den väldiga väntans tid
Nu var oktober och höstlöven föllo med sorgmodiga små suckar i den hårda vinden. Den arme rättshaveristen blickade sorgmodigt i sin mejlbox och kvad:
”Vrång är vinden.
Tigande landstingen likaså.
Vemodigt är att vänta.”
Och med detta poetiska anslag satte han sej att förtälja som så:
Nu har det gått inte mindre än tre och en halv månad sedan jag skickade Ansökan med stort A till alla Sveriges landsting. De kan indelas i fyra huvudgrupper utifrån hur de reagerat på densamma:
1. Dom som hänvisade hela ansökan till SKL.
2. Dom som väntade tills SKL svarat och sedan sände mej SKLs yttrande som sitt eget.
3. Dom som svarade efter eget huvud.
4. Dom som inte svarat alls.
Eftersom detta inte riktigt motsvarar mina förväntningar har jag satt ihop förtydligande skrivelser till var och en av grupperna. Innehållet i skrivelserna kan sammanfattas på detta kondenserade vis:
1. Ni svarade inte på frågan. Var snälla och svara på frågan.
2. Ni svarade inte på frågan. Var snälla och svara på frågan.
3. Ni svarade inte på frågan. Var snälla och svara på frågan.
4. När kan ni svara på frågan ?
Här tycker jag det passar att upprepa hur Tage Danielsons ”Grallimatik” förklarar varför somlig kommunikation inte fungerar (fritt ur minnet):
1. Den som lyssnar är dum i huvudet och kan ingenting begripa.
2. Den som pratar är dum i huvudet och kan inte uttrycka sej.
3. Den som hör på hör inte på.
4. Båda två är dumma i huvudet.
Postat i:allmänt | Lämna en kommentar
Goddag yxskaft
Före lunchtid idag fick Västra Götalandsregionen och Landstinget Västernorrland kopia på ett e-postmeddelande ställt till mej. Dom fick det från SKL och vidarebefordrade det lättat och snabbt, ty det förpliktigar dom till intet och löser dom från den skyldighet dom troligen har att besvara skrivelsen enligt 4 § förvaltningslagen.
Själv har jag i skrivande stund inte fått sagda e-postmeddelande direkt från SKL, men det kommer väl. En snabb genomläsning ger vid handen följande tre intressanta observationer:
1. Juristen vid SKL tar inte tar upp sakfrågan för fem öre, nämligen att landstingens nuvarande avgifter strider mot EG-rätten och att EG-domstolen avkunnat prejudicerande domar som verkar stödja detta påstående. Avgifterna följer av SKLs handbok och därför skall dessa tillämpas verkar juristen mena, och vad nu EG-rätten kan säga i frågan är därmed ovidkommande.
Jag kan inte hjälpa att jag känner en viss skadeglädje vid tanken på att kommissionen kan komma att driva denhär frågan, och hur juristen då ska behöva försvara idén att SKLs handbok självklart måste gå före vad EG-rätten kan tänkas säga; så självklart faktiskt att det inte ens behöver motiveras.
2. Det finns en egendomlig glidning i slutparagrafen som i förstone verkar antyda att hälso- och sjukvårdslagen skulle föreskriva att de patienter som varken täcks av förordningen EEG 1480/71 eller är folkbokförda i Sverige skall betala ”vårdens verkliga kostnader”. Min tolkning av lagens paragraf 26, för vad den nu kan vara värd, är att det är helt upp till det enskilda landstinget eller kommunen att fastställa avgifter.
3. Slutligen framgår det av juristens text att högkostnadsskyddet bara tillämpas på folkbokförda eller dem som täcks av 1408/71. Det borde man egentligen också rota i; vad dom har för lagstöd för den policyn och om den inte också kan ses som diskriminering ?
Postat i:allmänt | Lämna en kommentar
I Dalom
Här kommer Dalarnas svar. Intet nytt under solen.
Postat i:allmänt | Lämna en kommentar
Idag besvarar Norrbottens läns landsting ansökan och säger först och främst att man följer SKL’s handbok ”Vård av personer från andra länder”.
För att inte svaret ska bli alltför kort repeterar dom därefter valda delar av sagda handbok och avslutar med att säga att man följer befintligt regelverk och därför inte tänker betala tillbaka nånting.
Norrbottens svar ligger i linje med andra svar som lämnats hittills; dom hänvisar till SKL’s handbok, alternativt SKL självt.
Vad jag förstår är i och för sej SKL’s handbok bindande för ett landsting precis så mycket eller lite som landstinget självt vill. SKL är bara en medlemsorganisation, på vars webbsida för övrigt följande intressanta text står att läsa
”Bestämmer SKL över kommuner och landsting?
Svar: Nej, förbundet arbetar på uppdrag av våra medlemmar; kommunerna, landstingen och regionerna i Sverige.
Vår uppgift är utifrån verksamhetsidén och den inriktning som vår kongress i övrigt lägger fast, att på bästa sätt företräda och stödja våra medlemmar.
Det är enbart i rollen som nationell arbetsgivarorganisation som förbundet kan ta beslut som är förpliktigande för medlemmarna.”
Till andra intressanta informationer jag hittat hör att dom, för att fullgöra dessa sina plikter, har ett kontor i Bryssel, samt att deras juridiska avdelning är betydande (25 personer).
Eftersom vartenda landsting gömmer sej bakom SKL blir det väl ingen annan råd än att prata direkt med dom.
Postat i:allmänt | Lämna en kommentar
Sero molunt deorum molae
Idag kom ännu en vink om att semestertiden går mot sitt slut i form av ett mejl från kommissionen. Till mejlet bifogas en snygg skrivelse om tre sidor vilka visste berätta att kommissionen tagit emot ansökan (som jag skickade in den 1 juli) och tilldelat den ett registreringsnummer.
Läser man texten lite noggrannare framgår det att kommissionen kommer att försöka analysera frågan inom max ett år och antingen öppna ett formellt ärende mot Sverige eller avskriva hela alltet.
På nordfronten, dvs från alla de svenska landtingen, är det helt dött.
Postat i:allmänt | Lämna en kommentar
Förvaltningsrätt – är inte lätt…
Saker och ting går inte riktigt som väntat, och det är nog inte bara semestervikariernas fel.
Grundstrategin för hur det skulle gå med anmälan till alla landsting byggde på förvaltningslagen och såg ut så här:
1. Landstingen får in en ansökan, som väcker ett ärende.
2. Varje landsting fattar beslut i ärendet, och skickar beslutet med motivering och överklagandehänvisning till sökanden, dvs. mej.
3. I den mån beslutet är negativt överklagar jag det till förvaltningsdomstol.
4. Frågan rör tillämpning av EG-rätt, där EG 234 tillåter nationella domstolar att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen. Detta kommer normalt sett att ske, antingen direkt eller i högre instans där EG 234.3 och praxis för denna underparagraf gäller (se EG-domstolens dom 283/81 pt 9-16).
5. EG-domstolen får in fallen, förenar dem till ett rättsfall och tuggar på det i ungefär två år varpå den förhoppningsvis fattar ett positivt beslut. Varefter vi alla skickar in våra återbetalningskrav till respektive landsting.
Tyvärr är risken överhängande att det stupar redan på etapp 1. De få svar jag hittills fått in från landstingen är nämligen inte alls i linje med förvaltningslagens krav:
Ett svar förklarar att avgifterna enligt deras mening är bra som dom är, punkt slut.
Ett svar förklarar att landstinget inte ser någon anledning att ändra avgifterna eftersom så få EU-tjänstemän söker vård hos dom.
Tre svar hänvisar till SKL, som bara har en rådgivande funktion.
Ett svar upprepar reglerna i landstingets handbok.
Inga formella beslut, inga besvärshänvisningar, ingen diskussion av ärendet. Något är snett. Åter alltså till lagtexten.
Det visar sej vid en noggrannare genomläsning av förvaltningslagens slutparagrafer att vissa landstingskommunala frågor är undantagna från dess bestämmelser. Landstingen verkar därför kunna klara sej ur första ronden genom att svara lite vad som helst på ansökan och sedan stänga ärendet. Se bifogat exempel från Gotlands kommun.
Nu behöver det ju inte gå så. Grundargumentationen i ansökan går ut på att landstingens avgiftspraxis strider mot EG-rätten, dvs. den är olaglig. Det verkar rimligt att ett landsting som blir uppmärksammat på en sån fråga utreder densamma, åtminstone lite grann. Hänvisningarna till SKL kan ses som ett steg i den riktningen (noteras bör att det samtidigt undandrar utvecklingen från insyn för SKL är mej veterligen en intresseorganisation som inte heller lyder under förvaltningslagen). Att bara strunta i frågeställningen, med eller utan yxskaftssvar, borde däremot i princip öppna för kritik från JO, vilket ingen byråkrat tycker om.
Det finns dessutom roliga paragrafer som verkar kunna vara till nytta även i kommunallagen, och som jag håller på att titta igenom. (Det går inte så fort såhär i semestertider.) Jag har i alla fall embryot till ett motdrag om nu alla landsting skulle svara som Gotland.
Dessutom går anmälan som gjorts till kommissionen ostört sin gång så där kan det ju också kan tänkas bli resultat.
Postat i:allmänt | Lämna en kommentar
Livstecken från kommissionen
Idag trillade det in ett litet meddelande från generalsekretariatet; man har beslutat lägga anmälan på DG EMPL, vilket verkar rimligt. Får vi se vad dom säger sedan. Här deras formulär för fullständighetens skull (bildkvaliteten är tyvärr rätt kass).
Postat i:allmänt | Lämna en kommentar
Hur det går när man blir sjuk vet man aldrig säkert. Men en EU-tjänsteman som blir sjuk i Sverige är i alla fall säker på en sak: det blir inte billigt.
Ett besök på en vårdcentral med en snabb titt i halsen och ett utskrivet recept på penicillin kan i värsta fall kosta uppemot 1700 kronor, om man inte lyckas se så fattig och mentalt bräcklig ut att personalen inte näns ta ut rätt avgift av en. Diverse andra akuta åtgärder kan kosta tusentals kronor.
Bättre att tända ett litet ljus osv osv; här följer alltså mitt lilla försök att göra nånting åt saken.
Man kan naturligtvis angripa problemet från flera håll (politiskt gentemot regeringen, ekonomiskt gentemot kommissionen, juridiskt gentemot den svenska statsapparaten). Jag tyckte det sistnämnda verkade roligast.
För att kartlägga situationen mejlade jag först alla landsting i Sverige plus Gotlands kommun och frågade vad dom tar för ett primärvårdsbesök respektive ett besök hos specialistläkare om man är ansluten till JSIS och icke folkbokförd.
Svar inkom kvickt från de allra flesta och visade på en förvånande spännvidd mellan landstingen. Sjukliga EU-tjänstemän bör helst förlägga semestern till Örebro (500 kr), under det att Kalmar, Jönköping och Västernorrland bara är lämpliga för de kärnfriska (1600-1700 kr). Ett lustigt särfall är Halland, där vård i länets norra delar kostar nästan 50 % mer än i de södra delarna. Mindre lustiga särfall är exempelvis Stockholm och Dalarna som inte brydde sej om att svara alls. För en sammanställning av svaren, se nedan.
Nästa steg blev en djupdykning i EG-domstolens gamla rättsfall. Två paragrafer (12 och 39) i EG-fördraget verkade speciellt lovande; efter lite rotande hittade jag tre rättsfall länkade till dessa vari domstolens resonemang verkade kunna ha bäring på svenska vårdavgifter för EU-anställda.
Ett av fallen misstänker jag dessutom att regeringen haft i bakhuvudet när den i slutet av 2007 slöt ett tvåårigt avtal med Stockholms läns landsting och (i korthet) lovade att stå för fiolerna om personalen vid ECDC (smittskyddsbyrån) måste gå till vårdcentral. För den intresserade finns en kopia av avtalet här.
Med lite snickrande knåpade jag så ihop en ansökan som i korthet begär att de höga sjukvårdsavgifterna för EU-tjänstemän skall sänkas eftersom de strider mot EG-rätten. Ansökan ligger här för den intresserade.
Vart skulle den nu skickas ? Det framgick klart av tidigare svar att vårdpriserna sätts av enskilda landsting och inte centralt på Sveriges kommuner och landsting (SKL). Det blev alltså ingen annan råd än att skicka en ansökan till vart och ett av landstingen plus Gotlands kommun och sedan se om de ville prata ihop sej på egen hand. För att underlätta detta fick både SKL och Socialdepartementet en kopia.
Slutligen har jag anmält nämnda sjukvårdsavgifter till kommissionen i dess egenskap av fördragens väktare. Skälen är desamma som i ansökan till de enskilda landstingen, och vad jag förstår ska kommissionens generalsekretariat medge att den fått ansökan inom en månad från det att den faktiskt inkommit. Där ligger landet nu vad kommissionen anbelangar; ansökan kan beskådas här men innehåller inget nytt.
Postat i:allmänt | Lämna en kommentar
Sök
-
Blogroll
Nya inlägg:
Kategorier
- allmänt (10)
